Hallingdansen sägs härstamma från Hallingdalen i Norge. Denna folkdans har dansats allmänt i Norge men även i svenska orter som gränsar till Norge såsom västra Värmland och Dalarna. I Norge kallar man den även lausdans eller eismal. Det är en solodans som dansas främst av män, men idag kan man även se kvinnor dansa den. Ibland kan det vara flera som dansar samtidigt som i en tävling. Det är en rörlig och akrobatisk dans som går i två fjärdedelstakt. Trots att den består av hopp och klacksparkar är det en mjuk och vacker dans.
Gemenskap och nöje
Att dansa folkdans är en mycket bra motionsform där även gemenskapen är stor. Att folkdans kan bygga broar mellan generationer beror på att åldern inte spelar någon roll i dessa sammanhang. Inom folkdansen ägnar man sig helt åt dansen och har roligt under tiden. En tonåring som nyss lärt sig en folkdans kan lära sig mycket genom att dansa med en äldre som kanske har dansat i 30 år. När det gäller hallingdansen har den hittills varit ganska okänd i Sverige men när intresset för folkdanser blir större vill många vidga sina vyer och därför kan man se att det nu anordnas både kurser och uppvisningar i hallingdans.
Styrka och vilja
När man ser skickliga hallingdansare kan man se vissa likheter med dagens streetdance. Inom hallingdansen kan den som är vig och akrobatisk improvisera och visa sin styrka och smidighet i en explosion av rörelser. Detta kan ofta ses när två dansare dansar samtidigt och de utmanar varandra. Att kvinnor inte dansade hallingdans förr i tiden var troligtvis på grund av praktiska skäl eftersom kvinnornas folkdräkterna har flera lager av tunga kjolar och i denna dans är rörligheten a och o. En stark vilja och en förmåga att utmana dig själv är viktiga egenskaper för dig som vill börja dansa hallingdans.
