Att dans genom tiderna lockat människan kan delvis ha att göra med mötet könen emellan. Dansgolvet är en perfekt plats att möta en partner, något som förr uttrycktes i det motsatta könet.
Dans idag skiljer sig mycket från dans förr i tiden, även om dansaren än idag kan se spår av historien i en del dansformer, till exempel folkdansen. Under medeltiden fanns kyrklig dans och världslig dans. I kyrkan dansade besökarna för att uttrycka sin glädje över Gud. Änglarna dansade, himlen dansade. Alla som dansade kom till himlen, men detta försvann då kyrkans ritualer och liturgi stelnade. Kroppen ansågs syndig och underhållning och känslor skulle inte blandas samman i Guds hus. Att klappa händerna, hålla takten med foten eller hålla varandras händer byttes ut till att ensam falla på knä eller stå upprätt. Dans och sång förbehölls kören, församlingen fick sitta still i bänkraderna. Färger och glada dekorationer försvann också. En del har kommit tillbaka i modern tid, men inte som förr.
Det var inte alla kyrkor som följde bortstädandet av rörelser och glädje. Framför allt de mindre kyrkorna fortsatte med dans, men ibland kunde besökarna behöva dölja sina ansikten med masker. Detta ledde till att dansen blev populär hos adeln som anordnade parader där deltagarna klädde ut sig och bar masker; damernas klädsel kunde väga över 50 kilo varför dansrörelserna var något begränsade.
Mer om kyrkans makt över dansen, och andra delar av samhället, läses på Svenska Kyrkan.
Hovet tyckte om att dansa och här både utvecklades de befintliga danserna och skapades nya. Ofta använde sig dansarna av rekvisita som näsdukar och solfjädrar men dansen var strikt i sitt rörelsemönster och improvisation stod inte på agendan förrän baletten såg dagens ljus. Den strikta sällskapsdansen vid hoven kom under 1500-talet att utvecklas till shower och skådespel där deltagarna spelade olika roller. Baletten utvecklades utifrån detta; ordet kommer från italienskan ”ballo” som betyder dans, eller än mer specifikt liten dans. Denna balett var improviserad men i mitten av 1600-talet så instiftades Franska Dansakademien och de fem elementära positionerna etablerades – vilka än idag ligger till grund för baletten.
Att balettens grundregler etablerades i just Frankrike har att göra med Ludvig XIV som styrde landet vid Franska Dansakademiens grundande. Den dansbegåvade Ludvig XIV tog danslektioner i 20 år och hans dansmästare, Beauchamps, lade grunden till baletten. Den tidiga baletten kallas idag stildans, medan dagens klassiska baletten grundas i 1800-talet konstform.
